Den intensiva verksamheten med uppbyggandet av Arboga faktori med verkstäder på Jäders holme samt i Arboga stad under perioden 1551 till 1640, har i källmaterialet från den första tiden ibland skymt bort det faktum, att hälften av hantverkarna faktiskt var bosatta och verksamma i staden. Den uppgiften stammar från 1500-talets slut men troligtvis var det också fallet redan från början år 1551.
De smeder som var verksamma i Arboga var plåtslagarna, rörsmederna och lådmakarna samt klensmederna.
Vid Jäders holme var det först kling- och knivsmederna, tråddragarna, sliparna, polerarna och hillebardsmederna som var verksamma. Lite senare uppfördes en spiksmedja som på kunglig befallning skulle flyttas upp till Bergslagen men den blev i alla fall verksam så länge att den kunde leverera stora kvantiteter spik till alla anläggningar som uppfördes till Arboga faktori. Efter ytterligare några år utökades verksamheten på Jäders holme med smedjor för tråddragare och pansarmakare.
Tillverkningen av praktvapen, som krävde medverkan av etsare, damaskerare eller guldsmeder, förekom endast i liten utsträckning vid Arboga faktori, vilket såtillvida är anmärkningsvärt eftersom staden i varje fall på 1600-talet hade ett mycket berömt guldsmedsämbete. Det finare arbetet var i stället förlagt till guldsmedsverkstäderna i Stockholm vilkas insatser på vapentillverkningens område är kända från och med 1540-talet.
Plåtslagarna slog rustningar med hjälmar och sköldar, klingsmederna smidde klingor, vartill beredarna gjorde fästen och baljor, sliparna slipade harnesk, klingor och hillebarder, vilka sedan polerades av polerarna. Pansarmakarna använde tråddragarnas tråd till ringpansar. Rörsmederna smidde pipor och lås till långa rör (bössor) och sadelrör (pistoler), som sedan monterades på stockar, gjorda av lådmakare och snickare. Hillebardsmederna slutligen tillverkade stångvapen av olika slag.
Pansarmakarna verksamhet upphörde redan vid 1500-talets slut, bössmidet började dö ut vid mitten av 1630-talet.
Av vapentillverkningen levde stångvapentillverkningen längst kvar. Ännu efter 1600-talets mitt gjordes bardisaner vid Jäders bruk, där i övrigt verktygs- och byggnadssmidet helt tagit överhanden och kom att drivas i alltmer ökad omfattning.
Vid sidan av vapensmidet drev smederna vid faktoriet dessutom ett betydande verktygssmide. Denna tillverkning utgjordes av en mängd olika saker, bland vilka kan nämnas bilor och yxor, täljyxor, hålyxor och köttyxor, utfilade sågblad, handsågar, stocksågar och långsågar, bandknivar, navare, draggar, hackor och skyfflar, durkslag, eldgafflar, portbeslag och mängder av olika spiksorter.
Hur verkstadsinteriörerna för de olika hantverkarna såg ut vet vi, av förklarliga skäl, inte så mycket om. Men om man betänker hur strömmen av de inkallade hantverkarna kom ifrån Sydtyskland och i synnerhet just från Nürnberg, och att många av dem säkert medförde arbetsmetoder därifrån, så är de interiörer som i fortsättningen återges till stor del hämtade ur den s.k. Mendelboken i Nürnbergs stadsbibliotek.
Kling-och knivsmeder samt beredare
Hillebarssmederna
Rörsmeder och lådmakare
Plåtslagarna
Sliparna och polerarna
Tråddragarna och pansarmakarna
Övriga smeder och andra hantverkare
Källa: Vapenindustrierna i Arboga under äldre Vasatid av Åke Meyersson.