Historiebeskrivning

Jäder fram till 1550

Första gången Jäder nämns i skrifterna verkar vara år 1359 då fru Ramfrid Bengtsdotter, gift med Rörik Birgersson, skänkte en kvarn vid Jäder till Julita kloster.
År 1377 pantsatte herr Ulf Jonsson sin gård vid Jäder till Julita kloster i Södermanland för de 50 mark som han gett för sin hustrus själaskötsel och lägerstad.

På 1400-talet blev det tvist om holmarna i ån vid Jäder. Ägarna till gården Oppeby söder om ån gjorde anspråk på holmarna. Tvisten löstes så att holmarna i ån, den västliga kallad ”Enges holme” och den östra stora holmen, tillerkändes bönderna i Jäders by och därmed abboten i Julita kloster.
Ett flertal bönder i Jäder omnämns i Arboga tänkebok att vara stadens fodermarsk, vilket tyder på att Jäders holme på den tiden nyttjades för betes- och fodermark.

När så Gustav Eriksson Vasa blev vald till kung i Sverige så drog han år 1527 in alla egendomar som ägdes av kyrkan till kronan (Västerås recess 1527), och därmed kom Jäders holmar att lyda under Arboga kungsgård.  På den stora holmen hade bl.a. Gustav Vasa stogång (bete för hans hästar) fram till slutet på 154o-talet då hästarna flyttades till Strömsholm. Enligt uppgift i Arboga krönika av Gustaf Bergström så rörde det sig om minst 100 hästar.
Gustav Vasa var alltså väl bevandrad i trakterna runt Arboga och uppströms Arbogaån mot Bergslagsområdet.

Även om kronan genom Västerås recess gjort sig till ägare av Julita klosters fastigheter och mark vid Jäder så skulle det visa sig ta lång tid att få äganderättsförhållandena över vatten och stränder ordnade. Sedan långliga tider fanns det av hävd rätt för ortsbefolkningen att bruka strömmarna för sina smedjor och kvarnar.


 

Jäder 1550 till 1640

När det gäller den inhemska tillverkningen av vapen före 1550 så måste man konstatera att källorna är ganska förtegna om detta. Svensk allmoge har med största sannolikhet sedan lång tid tillbaka smitt svärd och knivar, pilspetsar och spjutuddar. I forsarna vid Jäders holme har det därför säkert som tidigare nämnts funnits både mindre smedjor och kvarnar.
Av den anledningen så hade Gustav Vasa bara outbildade bondhärar utan riktig utrustning tillgå för sin armé. Han sneglade på de europeiska knektarna som hade fina och moderna vapen, och hans vilja var att Sverige skulle ha en egen självständig armé med svensktillverkade vapen och utrustning. Gustav Vasa tyckte att det var förskräckligt att vi sålde vårt järn till utlandet och sedan fick köpa tillbaka det bearbetade järnet dyrt, t ex till krigsutrustning.

Man saknar i källorna vittnesbörd om de planer på inhemsk vapentillverkning som Gustav Vasa började förverkliga år 1551, liksom även om alla meningsutbyten som rimligtvis bör ha föregått ett slutligt beslut om förläggande av en vapenindustri till Arboga och dess grannskap.
Men klart är att Jäders holme, i Arbogaån strax väster om staden var en idealisk plats för en placering av verkstäder. Det strömmande vattnet i den norra och södra vattenfåran runt holmen gav kraft till vattenhjulen som drev hamrarna i smedjorna. De stora skogarna runt Jäder gav ved och kol till härdarna i smedjorna, dessutom brädor och plank till nybyggena. Det var bönderna runt omkring som levererade bränslet.
Det var nära till gruvorna i Bergslagen. Tackjärnet kom huvudsakligen från Hammarforsbruk eller Stensta i norra Fellingsbro, där Gustav Vasa hade bestämt att det skulle finnas verksamhet som kunde leverera tackjärn till Jäder.
Till utskeppningshamnen och ån i Arboga var det inte långt, ån som har bra förbindelse med Mälarens vatten, där man fraktade gods med båt till Stockholm. Stora jordbruksarealer i närheten som försåg alla arbetare på faktoriet med mat.

Den 13 maj 1551 avgick ett brev från Gustav Vasa till fogden i Arboga, Nils Tulesson, med utförliga direktiv för mottagandet i Arboga av de nykomna hantverkare som anländer från framförallt Sydtyskland. Gustav Vasa hade ju en strävan att genom inkallande av utländska hantverkare och yrkesmän kunna bryta nya banor för landets vapenproduktion. Denna händelse betecknar grundläggningen av Arboga faktori. Faktoriet kom att bestå av verkstäder i Arboga och vid Jäders holme där det anlades verkstäder som krävde tillgång till vattenkraft. Verksamheten vid faktoriet leddes av en faktor som utsågs av kronan. Faktorerna var framstående och av kronan betrodda män som styrde och ställde med kunglig fullmakt.

Karta 1642 1

Var på Jäders holme de första smedjorna anlades 1551 är inte fullt klarlagt men troligen var det på holmens nordvästra del som kartan från 1642 här intill markera med bebyggda hamrar och smedjor.
(På norra sidan om vattenfåran ser man på kartan en notering om Krusbarts Gård, men den uppfördes först på 1630-talet).

Enligt några gamla mäns berättelser nedtecknade vid en ”syn och rannsakning uppå strömmarna vid Jäder år 1617” hade en del förändringar skett när man började bygga smedjorna. Då hade den norra vattenfåran utökats genom att det strömmande vattnet skurit  mycket av landet på norra sidan och gjort stor skada på de marker som tillhörde Övre Jäders bönder.
Det här tyder på att holmens norra vattenfåra förändrade karaktär och utökades när man började reglera vattnets strömmande i samband med smedjornas uppförande.

Arbetet med att anlägga de vattendrivna verkstäderna vid Jäders holme startade omgående och redan året efter, 1552, var verkstäderna så gott som färdiga och arbete i dem var igångsatta.
Det fanns en klinghammare, en polerkvarn, plåtslagarsmedja och en spikhammare.
Efter några år utökades det med verkstäder för tråddragare och pansarmakare.
Man utökade också vattenströmmarna på den sydöstliga delen av Jäders holme genom att några av de tyska järnhantverkarna lät bränna nya vattenrännor i området. På den tiden kallades tyskarna för ”Garpar” varför området fick namnet Garpströmmen.

Många av faktoriets hantverkare slog sig ned eller var bosatta i Arboga stad. Det var plåtslagarna, rörsmederna och lådmakarna samt klensmederna.

På Jäders holme bodde och verkade klingsmederna, knivsmederna, tråddragarna, sliparna, polerarna och hillebards- och bardisansmederna.
En närmare presentation av de olika hantverkarna och deras tillverkningar kan du läsa här.

Hur många smedjor fanns det på Jäders holme vid den här tiden? Uppskattningsvis var det i slutet av perioden c:a 15  smedjor och i en upprättad förteckning över antalet hantverkare under perioden 1570 – 1620 stammar uppgiften att det varje år fanns ungefär 30 verksamma mästare på Jäders holme. Lägger man därtill familjemedlemmar, pigor och drängar/lärlingar så framkommer en bild av en bosättning på holmen som huserade närmare 150 personer.
Bosättningen på holmen var under den här tiden inte särskilt strukturerad vilket innebar att det ofta uppstod tvister och bråk mellan smedsfamiljerna.

Någon speciell organisation inom yrkena eller mellan faktoriets yrkesgrupper fanns inte i början.
Det var först 1607 som Karl IX utfärdade skråordningen, vars bestämmelser emellertid huvudsakligen då berörde de inom Arboga stad boende smederna.
År 1637 utfärdades den första hammarsmedsordningen och den reviderades sedan av Bergskollegium 1649.

Vapentillverkningen vid Arboga faktori kom att pågå från 1552 fram till 1620-talet, då verksamheten mer och mer övergick till civil inriktning med manufaktursmide.
Men det fanns också en annan sida av Arbogafaktoriets verksamhet.
Sedan kungen och hans omgivning, rytteriet, fotfolket och flottan utrustats med vapen räckte faktoriets kapacitet till för en mer ”civil” tillverkning av stora mått.

I början på 1600-talet förändrades strukturen på Jäders holme då ägandeförhållandet övergick från ett rent kronobruk till att kronan lät utarrendera faktoriet.

Under några år, 1626 – 1630,  överläts driften av kronans samtliga faktorier, även Arboga faktori, åt holländarna Louis de Geer och Willem Giliusson. Som de Geers faktor i Arboga verkade Joen Jonsson som svarade för tillverkningarna i Arboga medan en av honom underställd faktor, Per Matsson, ombesörjde driften i Jäder.
År 1630 upphörde de Geers engagemang i Arboga faktori och kronans drift av faktoriet blev åter en realitet.

Under den här perioden lär det ha funnits 16 smedjor uppförda i den nordvästra delen av holmen och troligtvis fyra smedjor vid Garpströmmen.

Kartor 1642

Karta från 1642 visar anläggningarna på Jäders holme.


 

 

Jäder 1640 till 1700

År 1640 erhöll Hans Krusbart í donation Jäders gård med underliggande kvarn och i gengäld lovade han att anlägga nya manufakturverkstäder. År 1642 får han öppet privilegium att arrendera och driva verksamheten vid Jäders holme. Man börjar då riva ned de gamla ostrukturerade byggnaderna och anläggningarna för att uppföra nya enligt bergskollegiets anvisningar. Även alla bondsmedjor som tidigare påtalats vara uppförda av hävd, och var till hinder för bruket revs.
Krusbart uppförde också en gård åt sig på den plats där dagens herrgård ligger.
Det var också under Krusbarts tid som vägarna på Jäders holme ändrades till den utformning som vi ser spår av ännu idag, med en rak bruksgata från den västra till den östra delen av holmen. Det är alltså nu som man kan säga att Jäders bruk uppstår.
Den gamla tiden med vapentillverkning avvecklades mer och mer för att övergå till civilt manufaktursmide.

Men Krusbart var en hårdför man och kom i konflikt med bl.a. smederna som han försökte styra med järnhand och det visade sig att alla hans stora investeringar av olika orsaker inte gav önskad utdelning. Problemen hopade sig och 1652 begav han sig utrikes, enligt uppgift till Danmark, under omständigheter som hade en betänklig likhet med flykt. Ledningen av bruket anförtrodde han åt sin måg Peter Schaeij, som var gift med hans dotter Eva.

När Krusbart 1654 återkom hade brukets ekonomiska ställning försämrats och Krusbart återvann aldrig sin gamla ställning. Flera tvister uppstod och till slut såg han ingen möjlighet att återbetala sina skulder bl.a. till friherre Clas Stiernsköld som hade lånat ut pengar mot säkerhet i Jäders bruk.
1657 tog då Clas Stiernsköld Jäders bruk i besittning och utsåg Krusbarts måg Peter Schaeij till faktor.
Clas Stiernsköld gjorde sen flera försök att frånträda Jäder vilket fick till följd att kronan inlöste bruket och försökte intressera smederna och borgarna i Arboga att överta bruket, men utan resultat.
I stället överlät kronan bruket på arrende till Peter Schaeij genom en överenskommelse med kammarkollegium den 19 november 1665. Han drev bruket fram till 1673.

I området Garpströmmen uppförs på inrådan av statsmakterna år 1670 ett pappersbruk på platsen efter några förfallna smedjor. Pappersbrukets tillkomst och inledande skede kom att kantas av mycket trätor och ekonomiska stridigheter mellan ägarna och smederna i området och till viss del även med dåvarande faktorn på Jäders bruk Peter Schaeij.
För den som vill veta mer om den tidens papperstillverkning rekommenderas att läsa här.
För den som vill veta mer om intrigerna runt pappersbrukets tillkomst rekommenderas att läsa här

Karta 1703

Karta från 1703 visar anläggningarna på Jäders holme

1682 fanns det 13 smedjor på Jäders holme med 26 mästare, 18 gesäller och 19 lärpojkar. Om man till dessa lägger till familjemedlemmar, pigor och drängar så kan man uppskatta antalet personer till ett 150-tal.

Wilhelm Schaeij efterträdde sin far Peter Schaeij och inlöste 2 hemman i Jäders by och på dessa byggde han 1675 en herrgårdsbyggnad som ersatte den gamla faktorsgården från Krusbarts tid.
Efter några år lär den ha brunnit ned  men byggdes åter upp. Herrgården kom sedermera att kompletteras med två fasta flyglar ca 1830.

Under hans faktorstid uppfördes en ny lagerlokal eller sjöbod i Arboga stad då den gamla var förfallen och inte kunde användas. Denna lokal nyttjades som lagerlokal för Jäders bruks produkter innan de vägdes och togs ombord på segelskutor till Stockholm.
Efter Wilhelms död 1689 är hans änka upptagen i mantalslängden fram till 1694. Johan Philip Schiötz, som var bokhållare, torde då ha skött faktorstjänsten och han gifte sig med Wilhelms dotter Anna Maria Schaeij.
När Johan Philip dör 1699 så gifter sig hans änka med Jakob Neuman som då blir faktor på Jäder.


 

Jäder 1700 till 1800

När vi nu går in i 1700-talet så har vi alltså faktorn Jakob Neuman som styr Jäders bruk. Han kom att styra bruket fram till 1743.
År 1722 köper han det nedlagda pappersbruket vid Garpströmmen och på dess plats uppförs en ny ämneshammare med hjulhus, damm och underbyggnad samt kolhus och järnbod, allt av gråsten. Den får av riksdagen 1756 privilegier som ämneshammare med 190 skeppspunds årligt smide.
Denna hammare kom väl till pass då det under 1740-talet blev brist på tjänligt järn till manufaktursmedjorna på Jäders bruk.
Ämnesjärnet var det lärlingarnas uppgift att hämta vid ämneshammaren, och på sommaren dra det på en tvåhjulig kärra med långa skaklar, på vintern drogs det på en släde. Sträckan var knappt 2 km tur och retur.

Holmen 1766

Under andra hälften av 1700-talet består bruket enligt en samtida underrättelse av 8 knipsmedjor inrättade, för två och tre smeder i varje, med damm och rännor i fullgott stånd och större delen av dammarna liksom en smedja av gråsten uppmurade. Ett fint tråddrageri med sex rullar, inrättat för lika många personer till dagligt arbete och under samma tak med vattendrivet slipverk, polerskiva så väl som svarvstol till trådrullarna.
Man sysselsätter c:a 20 personer, mästare, gesäller och pojkar med grov och svartsmide i 3 smedjor försedda med 9 eldstäder.
De övriga 5 smedjorna var alla inrättade för järntråddragning, och där sysselsattes c:a 30 personer vid 10 saxar eller draglängor samt 6 personer vid lika många vattendrivna rullar för dragande av smärre trådsorter till speciellt kard- och synålsfabrikerna.
Från en karta med tillhörande kartbeskrivning daterad 1766, kan vi idag med hjälp av uppgifter i den tidens mantals- och husförhörslängder ganska väl redovisa vilka som bodde och verkade på Jäders bruk just det året. Man finner då att det på Jäders holme inklusive Herrgården är noterade c:a 250 personer. Det summan inkluderar naturligtvis alla familjer med tillhörande familjemedlemmar, lärlingar, gesäller och tjänstefolk.

Som ägare till bruket efterträds Jakob Neuman av sonen Wilhelm Neuman som redan under faderns livstid år 1745 ingick i bruksstyrelsen.
År 1757 köper han Jäders bruk av kronan. Det innebär då slutet på tidsepoken med en faktor som arrenderar bruket. Hädanefter drivs alltså Jäders bruk i privat ägo. År 1759 blev han adlad Mannerstråle och han går ur tiden 1788.

Under den här perioden så började tanken om att låta barnen gå i skola att ta form på Jäders holme då Jakob Neuman år 1709 tillsatte en informator för att barnen på holmen inte skulle gå fåfänga utan lära sig något. Informatorn skulle ha 9 öre kopparmynt i veckan för varje barn och hålla sig kosten själv. Men många föräldrar hindrade barnen av allehanda orsaker att gå i skolan och de ofta ombytta barnalärarna klagade bittert över detta.
År 1746, då skolbarnens antal var 27, lät man bygga en ny skolstuga, och till den skulle varje härd framsläpa en 14 alnars stock. När huset var färdigt skänkte överdirektören Wilhelm Neuman en klocka med slagverk för 108 daler kopparmynt till dess prydande. Skolhuset byggdes på berget bakom dagens Missionshus och bestod av ett skolrum, lärarens kammare, förstuga och vind.

Skolhus 1746

Del av karta från 1766 visar skolhuset placering.
Fortsättning följer…………