Jäder 1800 till 1900

När vi går in i 1800-talet så är Mårten Christoffer Mannerstråle ensam ägare till Jäders bruk. Noteras bör att han genom arv sedan tidigare även är ¼- delägare till Älholmen och dess brukssmedja.
År 1819 köper han hela Älholmens bruk och Älholmens gård vilket  innebar att Älholmens brukssmedja vid Garpströmmen därmed blev införlivad med Jäders bruk.
Vattnet vid Garpströmmen som tidigare utnyttjats skiftesvis och veckovis mellan Jäder och Älholmen blev hädanefter helt nyttjad av  Jäder.
I samband med köpet av Älholmen så sålde Mårten Mannerstråle Jäders bruk till sina söner, döttrar och mågar (7 barn) och flyttade tillsammans med sin hustru Hedvig Charlotta Nybohm till Älholmens gård.
Jäders bruks nya ägare kom att kallas för Jäders bruks intressenter och där utsåg man en brukspatron inom ägargruppen som skulle driva bruket. Den förste av dessa brukspatroner var Carl Wilhelm Sebastian Mannerstråle, men hans chefskap kom att bli endast sex år, då han dog 1825. Ledningen överlämnades då till den yngste brodern Gustaf Adolf Mannerstråle.

I början på 1800-talet revs tråddrageriet med rullverk och hjulhus som hade uppförts 1750. I stället byggdes två nya tråddragerier som fick de klingande namnen Lyktan och Kärnan.
Till dessa trådfabriker knöts också en anläggning för tillverkning av kardor. Det skulle visa sig svårt att hitta arbetskraft till tråddrageriet då många av smederna inte ville flytta över från trådsaxarna i de enskilda smedjorna till den nya centrala anläggningen. Likaså var det svårt att rekrytera nya arbetare. Situationen var så allvarlig att brukspatron Mårten Christoffer  Mannerstråle för att lösa bristen på arbetskraft, hämtade tre pojkar från fattighuset i Visnum i Värmland. Några år senare, 1808, arbetade också tre kvinnor i tråddrageriet. Kvinnorna följde samma arbetstid som männen, deras produktion var lika hög och så var också den betalning de fick. Kvinnorna arbetade tillsammans med männen, men var ändå skilda från dem. Tråddrageriet var byggt i två våningar och kvinnorna drog tråd av de finaste dimensionerna på den övre våningen. År 1820 arbetade fortfarande två kvinnor som tråddragerskor.
Man hade en ambition att vidareförädla tråden och därför startades också kardtillverkning. Där arbetade en mästare och en gosse som förberedde kardorna samt ett trettiotal kvinnor som satte tråd (tänder) i kardan. År 1840 arbetade åtta personer med kardsättning, sex av dem var änkor samt en manlig gesäll och en manlig statare.

1820 bestod Jäders bruk, förutom nämnda tråd- och kardfabrik,  av 8 st manufaktursmedjor, en kvarn med fyra par stenar, en enbladig sågkvarn samt Garpströmmens  ämnesjärnhammare med två härdar om 490 skeppunds smide.
När det gäller jordbruksdelen så skedde en del förändringar vid 1800-talets början i och med att man rev de gamla ladugårdsbyggnaderna från 1750-talet uppförde nya sådana samt ett manufakturlager. Intill herrgården uppfördes också ett nytt stall för hästar.

Karta översikt 1810
Översiktskarta 1800-talets första hälft

 

Karta Herrgården 1810_1

Herrgårdsområdet 1800-talets första hälft                   Förklaring:

  1.  Herrgårdsbyggnaderna
  2.  Stallområde
  3.  Ladugårdsområdet
  4.  Manufakturlagret
  5.  Sågkvarn med ett sågblad
  6.  Mjölkvarn med fyra par stenar
  7.  Lagerbyggnad

 

Karta smedjor 1810_1

Smedjeområdet 1800-talets första hälft                   Förklaring:

  1.  Smedja nr 1 för grovsmide
  2.  Smedja nr 2 för tråd och spik
  3.  Smedja nr 3 för tråd och spik
  4.  Smedja nr 4 för grovsmide
  5.  Smedja nr 5 för tråd och spik
  6.  Smedja nr 6 för grovsmide
  7.  Smedja nr 7 för tråd och spik
  8.  Smedja nr 8 för tråd och spik
  9.  Troligtvis fintrådsdrageri
  10.  Troligtvis kardfabrik

Smedernas bostadsområde på Jäders holme hade fortfarande kvar sin karaktär från slutet av 1700-talet med egna små gårdar med boningshus och uthus där man också hade tillgång till en litet åkerstycke för vilket man betalade åkerskatt. Man höll gärdesgårdssyn två gånger om året och den som inte tillbörligen hägnat sin åker fick avträda den till någon annan. I dessa olika gårdar bodde smederna, lärlingarna samt de ogifta och gifta gesällerna.

Ända sedan slutet på 1600-talet hade mästersmederna vid Jäders bruk sitt smedsämbete eller brödraskap. Så hade även gesällerna. Dessa ämbeten kom enligt uppgift helt att upphöra år 1846.

År 1842 utfärdades Sveriges första folkskolestadga. Vid Arboga sockens första skolstyrelsemöte 1843 lovade brukspatron Mannerstråle att låta uppföra en ny skolbyggnad på Jäders holme. Den byggnaden torde ha stått klar 1844 och ersatte då den gamla skolbyggnaden från 1746.
Den nya skolbyggnaden som kom att användas i c:a 50 år, ersattes 1892 av en ny skola söder om Jäders holme utefter Ramstigen.

Karta Bostadsområde 1810

Bostadsområdet 1800-talets första hälft

Under 1800-talet fanns det, på holmen mellan broarna, en halvrund inskärning försedd med sittbänkar och bakom dem ett plank samt syrenhäck. Där kunde man under vackra sommarkvällar sitta och höra forsens brus nedanför.
I fonden av denna plats var uppsatt en stor trätavla med ett tak i form av ett paraply. På tavlan var det målat en vandrande gesäll samt följande dikt:

Här ser du vandringsman en avbild av ditt liv,
av höghet, möda, sorg och muntra tidsfördriv.
Likt tidens snabba ström, allt flyr och allt försvinner,
och snart dig dödens hand, med lyftad lie hinner.
Ock knappt ditt timglas än dig unnar en minut.
Men minnet lever kvar, till tidens slut.

1810 Holmen mellan broarna

Vid broändan intill mjölnarbostaden fanns en grind och där passade barnen på att vara på plats för att öppna när herrskapet Mannerstråle från herrgården kom förbi. Ofta fick då barnen lite småpengar kastade åt sig på marken, och ibland kom de i luven på varandra för dessa pengar.

År 1853 blev det beslutat att den sedan länge planerade järnvägslinjen mellan Örebro och Köping istället erhöll en ny sträckning från Örebro till Arboga vilket gjorde att linjen skulle passera intill Jäders bruk.
Brukspatron Gustaf Adolf Mannerstråle insåg möjligheterna med det nya kommunikationsmedlet och under hösten hösten 1854 började han bevaka Jäders bruks intressen i den sträckning av järnvägen som började planeras och utstakas. Han argumenterar för en ny sträckning främst för att undanröja risken för eldfara som en antändning av gnistor från lokomotivet kunde utgöra för brukets ladugård och manufakturjärnbod. Han fick gehör för sina argument och i december 1854 beslutas om en ny sträckning som tillmötesgår brukets intressen. Den nya järnvägen byggs och invigs i augusti 1857.
Nu ser Mannerstråle också nya transportmöjligheter för brukets produkter men till det behövs en järnvägsstation vid Jäders bruk vilket gör att han förhandlar med järnvägsbolaget och 1858 anläggs en station vid Jäders bruk. För den som vill veta mer detaljer om historien runt järnvägen i Jäder kan läsa här.

Karta järnvägen 1859

Karta från 1859 visar den fastställda sträckningen av järnvägslinjen förbi Jäders bruk och platsen för järnvägsstationen.

I slutet på 1850-talet blev brukspatron Gustaf Adolf Mannerstråle sjuklig och sågs mindre och mindre ute på bruket och han dog 1861. Han var den siste brukspatronen på Jäder som fick njuta av järnbrukshanteringen som den hade bedrivits i det gamla järnbärarlandet, innan den moderna tidsandan tog över när industrialismen gjorde sitt intåg i och med järnvägens tillkomst.
Mannerstråles systerson Mårten Holmstedt som var en välbeställd godsägare på Ekebyhammar i Fellingsbro, beläget endast en dryg mil från Jäder utsågs till efterträdare som brukspatron. Han trädde ganska omedelbart in i förvaltningen av Jäders bruk trots att han föredrog att stanna på Ekebyhammar. Det skulle dröja några år innan han bosatte sig i herrgårdsbyggnaden vilket gjorde att Mannerstråles änka Charlotta blev kvar på herrgården några år. Under den tiden blev hennes betjänt Lindgren ett stöd och det berättas på bruket att man då och då kunde se detta par komma vandrande arm i arm. När Mårten Holmstedt så småningom flyttade in på herrgården år 1866 så flyttar änkan till Rytterne socken och köper där gården Hornsvik. Vid flytten följde också hennes betjänt Lindgren med samt några andra husfolk.

Nu inträder en ny era för Jäders bruk då Mårten Holmstedt tar över som brukspatron och han löser ut alla delägare och blir år 1880 ensam ägare till Jäders bruk. Han var sedan 1874 gift med Constance Bergenstråle.

Han börjar modernisera Jäders bruk och av den anledningen rev man alla de gamla smedjorna och uppförde en ny smedja som stod klar 1864. I smedjan drevs manufaktur- och martinstålverk samt stångjärnssmedja med Lancashirehärdar och räckhärdar. Förberedelser gjorde så småningom för anläggande av gjuteri och mekanisk verkstad.

Jäders bruk 1902

Även bostadsområdet på Jäders holme förändrades då man rev det mesta av den gamla bebyggelsen och uppförde istället nya arbetarbostäder. Det är dessa arbetarbostäder som vi ser spår av ännu idag på Jäders holme.

1869 uppgraderades järnvägsstationen dels med en perrongbyggnad med tak som senare även kompletterades med ett stationshus, dels med en vändskiva till vilken Jäders bruk på egen bekostnad byggde och anslöt ett stickspår från verkstäderna på Jäders holme. Stickspåret drogs från Jäders station rakt söderut över forsen där en ny dammbro uppfördes. Vid samma tillfälle revs den gamla mjölkvarnen och ersattes med en ny kvarn som uppfördes vid dammbron.
Äldre personer som varit knutna till Jäders bruk har berättat att stationsområdet låg något högre än verkstadsområdet på Jäders holme vilket innebar att de godsvagnar som växlades in på stickspåret kunde av egen kraft sakta rulla ned till smedjan vid verkstadsområdet. När sedan vagnarna skulle tillbaks till stationsområdet och vändskivan så användes oxar som dragdjur.

1883/84 så rev man den gamla anrika herrgårdsbyggnaden med anor från 1675 för att på samma ställe bygga en ny herrgårdsbyggnad. Den nya byggnaden stod klar 1885.
En stor anledning till rivningen sägs vara att brukspatronen Mårten Holmstedt och hans hustru hade stort umgänge och livligt sällskapsliv vilket då fordrade en större byggnad.
Av den gamla herrgårdens timmervirke och material återanvändes stora delar när man  byggde de nya arbetarbostäderna Museum och Slottet, vilka båda uppfördes efter rivningen av den gamla herrgården.
Arboga sn, Jäders bruk. Herrgården.Exteriör av herrgården. "Herrgården i sitt gamla skick".

Den gamla herrgården som den såg ut några år innan den revs.

Herrgården 1900

Den nya herrgården som den såg ut i början på 1900-talet. Den är utförd i italiensk villastil och var ursprungligen mörkt ockragul med mörkbruna snickerier, målade för att se ut som ädelträ. Sin nuvarande färg fick byggnaden på 1930-talet. Flygelbyggnaden till höger på bilden är från 1700-talets första hälft.

Under 1800-talets slut blev svåra tider för många järnbruk i Sverige och för att råda bot på detta för Jäders bruks del så inledde Mårten Holmstedt ett vidlyftigt samarbete med en ingenjör vid Jernkontoret, Erik G:son Odelstierna. Målet var att få fram nya metoder att smälta och behandla järnet. Till den ändan arrenderade Odelstierna bruket under åren 1889-1892, och som ett minne från den tiden står fortfarande den byggnad som kallas Verkstaden, och som i dag inrymmer Jäders bruks Vänner.
Samarbetet med Odelstierna slog emellertid inte så väl ut troligen beroende på ogynnsamma konjunkturer och i april 1892 försatte Odelstierna på egen begäran sig i konkurs. Trots att konkursen bara berörde Odelstierna personligen så kom den att kosta Mårten Holmstedt pengar i de investeringar som han gjort i smedjan, och det sägs att det rörde sig om 200.000 kronor i dåtidens penningvärde. Holmstedt lär ha blivit alldeles nedbruten av det ödesdigra resultatet. Enligt vissa uppgifter så var det hans hustru Constance Bergenstråles moster, fröken Hilma von Platen, som betalade den uppkomna förlusten.
Att konkursen kom att påverka brukets 60-tal järnverksarbetare, varav en stor del hade familjer,  kan man se  i kyrkoböckerna där det är många som flyttar från Jäders bruk under året 1892.

 

När vi nu närmar oss slutet på 1800-talet så har alltså stora förändringar skett på Jäders bruk. En karta från början på 1900-talet visar hur bebyggelsen såg ut i slutet på 1800-talet.

Karta 1900

  1.  Herrgårdsområdet
  2.  Jordbruksdelens ladugårdar (uppförda början 1800-tal) och uthus
  3.  Såg
  4.  Mjölkvarn
  5.  Smedjan
  6.  Verkstaden
  7.  Kolhus
  8.  Lagerhus vid stickspåret
  9.  Arbetarbostad Museum
  10.  Järnvägsstationen med en vändskiva för stickspåret ned till smedjeområdet på holmen.

 

Tillbaka till Historiebeskrivningen