Jäder före 1550

Första gången Jäder i Arboga socken omnämns i skrifterna är 1329 då Birger Röriksson lämnar sin kvarn i Jäder i pant till Julita kloster för sitt testamentes fullgörande.
Hans syster Margareta donerar 1340 delar av Jäders området till Julita kloster. 1358 skänker Birgers hustru, fru Ramfrid Bengtsdotter [1], i sitt testamente den kvarn som då låg vid Jäders forsar till Julita kloster.

År 1377 pantsatte herr Ulf Jonsson sin gård vid Jäder till Julita kloster i Södermanland för de 50 mark som han gett för sin hustrus själaskötsel och lägerstad.

På 1400-talet blev det tvist om holmarna i ån vid Jäder. Ägarna till gården Oppeby söder om ån gjorde anspråk på holmarna. Tvisten löstes så att holmarna i ån, den västliga kallad ”Enges holme” och den östra stora holmen, tillerkändes bönderna i Jäders by och därmed abboten i Julita kloster.
Ett flertal bönder i Jäder omnämns i Arboga tänkebok att vara stadens fodermarsk, vilket tyder på att Jäders holme på den tiden nyttjades för betes- och fodermark.

När så Gustav Eriksson Vasa blev vald till kung i Sverige så drog han in alla egendomar som ägdes av kyrkan till kronan (Västerås recess år 1527), och därmed kom Jäders holmar att lyda under Arboga kungsgård.  På den stora holmen hade bl.a. Gustav Vasa stogång (bete för hans hästar) fram till slutet på 1540-talet då hästarna flyttades till Strömsholm. Enligt uppgift i Arboga krönika av Gustaf Bergström så rörde det sig om minst 100 hästar.
Gustav Vasa var alltså väl bevandrad i trakterna runt Arboga och uppströms Arbogaån mot Bergslagsområdet.

Även om kronan genom Västerås recess gjort sig till ägare av Julita klosters fastigheter och mark vid Jäder så skulle det visa sig ta lång tid att få äganderättsförhållandena över vatten och stränder ordnade. Sedan långliga tider fanns det av hävd rätt för ortsbefolkningen att bruka strömmarna för sina smedjor och kvarnar.

Tillbaka till Historiebeskrivningen

Källa:
[1]   Riksarkivet  307. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 7447