Nya Smedjan

När Mårten Holmstedt 1861 tillträdde som brukspatron började han planera för att modernisera Jäders bruk. Planerna framskred snabbt och 1863 togs det fram ritningar över en ny modernare och mer tidsenlig smedja. Från dessa ritningar, som idag finns på Landsarkivet i Uppsala, har vi sammanställt en ”planritning”  över hur den nya smedjan kom att inredas när den 1864 stod färdig. För att bereda plats för den nya smedjan rev man alla de gamla smedjorna från 1700-talet.  I och med byggnationen upphörde helt den gamla smidesperioden med anor från mitten av 1500-talet.

Jäders bruk 1902
På ett foto från 1869 ser man den nya smedjan med ett stickspår från järnvägsstationen i förgrunden.
Bakre byggnadsdelen med den vita skorstenen inrymde Lancashire-smedjan för ämnesjärn med två härdar och två ämneshammare. Resterande byggnadsdel inrymde manufaktursmedjan med flera härdar och tillhörande manufakturhammare.

Den nya smedjan som helt drevs av vattenkraft var nu mer som en industri där det för den tiden arbetades rationellt med axlar, växlar, remskivor med flatremmar som gjorde arbetet något lättare för smeder och drängar. Arbetet var dock mycket hårt, smutsigt och ohälsosamt.

Från början och fram till 1907 var smedjan underställd brukspatron på bruket och arbetet leddes och drevs av en verkmästare som var driftansvarig och rapporterade direkt till brukspatron.
Från 1907 var smedjan utarrenderad.
Verkmästare under perioden 1869 till 1892. 
Verkmästare under perioden 1899 till 1927.

Under 1800-talets slut blev svåra tider för många järnbruk i Sverige och för att råda bot på detta för Jäders bruks del så inledde Mårten Holmstedt ett vidlyftigt samarbete med en bergsingenjör vid Jernkontoret, Erik Gustafsson Odelstierna som hade fattat intresse för en ny metod med basisk infodring i martinugn.
I syfte att sprida information om det nya förfaringssättet fick han arrendera Jäders bruk och uppförde då bl.a.  en basisk martinugn samt gjuteri i smedjan. Han ansåg att den basiska metoden skulle kunna uttränga den sura processen även för kvalitetsstål. Försöken blev dock kostsamma, och även om ny kunskap av betydelse erhölls kunde de ej bekräfta den basiska metodens överlägsenhet.
Arrendekontraktet med Jäders bruk var ett 5-årigt arrende som tecknades 1889. Som ett minne från den tiden står fortfarande den byggnad som kallas Verkstaden, och som i dag inrymmer Jäders bruks Vänner.
Samarbetet med Odelstierna slog emellertid inte så väl ut troligen beroende på ogynnsamma konjunkturer och i april 1892 försatte Odelstierna på egen begäran sig i konkurs. Trots att konkursen bara berörde Odelstierna personligen så kom den att kosta Mårten Holmstedt pengar i de investeringar som han gjort i viss ombyggnad av smedjan, och det sägs att det rörde sig om 200.000 kronor i dåtidens penningvärde. Holmstedt lär ha blivit alldeles nedbruten av det ödesdigra resultatet. Enligt vissa uppgifter så var det hans hustru Constance Bergenstråles moster, fröken Hilma von Platen, som betalade den uppkomna förlusten.

Konkursen kom naturligtvis att påverka många av brukets 30-tal järnverksarbetare som då arbetade i smedjan, varav en stor del hade familjer. I kyrkoböckerna kan man klart se effekterna av konkursen genom att det är många som flyttar från bruket i slutet av året 1892.

När konkursen slutligen reglerades så kom smedjan ånyo att drivas av av brukspatronen.

En av många smeder som fortsatte att arbeta i smedjan var Per Arvid Boström. Han hade börjat sin bana som räckare i smedjan år 1880. Han avancerade så småningom och kom sedan att arrendera hela smidesverksamheten på Jäders bruk från år 1905. Han står då i kyrkoböckerna noterad som fabrikör.

Smedjan genomgick sedermera under årens lopp ombyggnationer i takt med produktions- och infrastrukturförändringar, som till exempel införandet av ångmaskin för drivning av hammare. Även elektricitetens införande på Jäders holme år 1914 torde ha påverkat drivningen av smedjans maskiner.

Smidesverksamheten började sedan avta under andra decenniet för att enligt uppgift helt upphöra på 1925. Orsaken till nedläggningen torde ha varit sämre tider för järnbruken i Sverige.

Smedjan revs någon gång på 1960-talet.


Ett foto från Arboga museums bildarkiv visar smeder vid Jäders bruk på 1880-talet.

Några av personerna anges som identifierade:
1     Manufaktursmeden Karl Jansson.
2     Klensmeden Oskar Fagerström som också arbetade i gårdssmedjan.
4     Yxsmeden August Anton Groth.
5     Manufaktursmeden Johan Gottlieb Wieveg
9     Räckarsmeden Arvid Broström. Han kom senare att arrendera smedjan.
16   Manufaktursmeden Nordström


Ett foto från 1918 visar några smeder som arbetade i Jäders bruks smedja.
(fotot är digitalt färglagt av Ari Kajstrand från ett svartvitt originalfoto)
Personerna på fotografiet är identifierade utifrån texten på en skriven lapp som hittades fastklistrad på baksidan av fotot.
Personuppgifterna är sedan avstämda mot kyrkoböckerna.

Smeder_01 1917 Fotografi

1     Ernst Henning Ramström (smältarsmed).
2     Fritiof Kropp (smältarsmed).
    Karl Stålberg (smältarsmed).
    Oskar Bergström (smältarsmed).
    Lindström.
    David Henning Örman (smältarsmed).
6a      Rut Elsa Örman (dotter till David Henning Örman)
6b      Hans Örman (son till David Henning Örman)
7     Karl Oskar Broberg (smed).
    Viktor Jernberg (smältarsmed).
9     Ung pojke vid namn Ture (efternamn okänt).
10   Ung pojke med okänt namn.
11   Karl Reinhold Andersson (smed). Han lär ha tillverkat mungigor.
12   Vidar Marino Broström född 1915. Han är son till smältarsmeden Gustav Mautitz Broström.
       (Gustav Mauritz saknas på bilden. Han kom med sin familj till Jäder i november 1917).


Vi har med hjälp av källmaterialet från kyrkoböckernas husförhörslängder sammanställt uppgifter om den personal som arbetade i järnbruket (smedjan och verkstaden) under åren 1865 – 1935.

Kicka här så får du information om de personer som arbetat vid Jäders järnbruk.