Räckare eller räckarsmed

En räckare var en smed som med stångjärnshammare eller slägga slog ut stångämnet så att det blev smalare och längre.
I det första bearbetade smältarsmeden ett stycke gjutjärn i elden under lufttillförsel tills kolhalten sjunkit och järnet blivit smidbart. En stor järnklump överlämnades då till räckarsmeden som värmde stycket vidare och smidde ut långa järnstänger till stångjärn.

Före valsverkens införande räcktes eller hamrades järnet ut till stänger av en räckhammare som ibland kallades stångjärnshammare. Den vattendrivna hammaren hade en slaghastighet på 60-80 slag per minut.

Att räcka ut stångjärn var ett hantverk som krävde både snabbhet och precision. För kontroll så användes tolkar. Räckarsmederna blev otroligt skickliga och måttsäkra – men kanske ganska döva.