Faktorer

Faktorer vid Arboga faktori och Jäders bruk 

Åren 1551 till 1757

Den 13 maj 1551 avgick ett brev från Gustav Vasa till fogden i Arboga län och kungsgård Nils Tulesson med utförliga direktiv för mottagandet i Arboga av nykomna hantverkare från Tyskland och detta brev betecknar Arboga faktori grundläggning.
Gustav Vasa hade en oavlåtlig strävan att genom inkallande av utländska hantverkare och yrkesmän bryta nya banor för landets produktion av vapen till att beväpna rytteri och fotfolk.

Arboga faktori kom på så vis att bli namnet på de smedjor och verkstäder som byggdes upp i Arboga och Jäder. Vid Jäder kom att ligga verkstäder och smedjor som behövde strömmande vatten till sin produktion medan i Arboga förlades övriga smedjor och verkstäder som inte behövde tillgång till vattenkraft.

Arboga faktori var underställt kronan och kronan tillsatte en person som utsågs att förvalta faktoriet, en faktor. Under de första decennierna bodde troligtvis faktorn i Arboga men när faktoriets produktion så småningom förändrades till en mer civil inriktning kom det egentliga Jäders bruk att uppstå i och med att Hans Krusbart tog över som faktor 1640. Från den tidsperioden kom också faktorn att vara bosatt vid Jäder och Krusbart lät för den skull också bygga en gård åt sig på den plats där idag Jädersbruk herrgård ligger. 


År 1551 – 1562
Nils Tulesson
Han var fogde vid Arboga gård och fungerade även de första åren som faktor.

År 1562 – 1563
Casper Richter
Han var myntmästare på Norrmalm i Stockholm 1562 innan han samma år blev faktor. Hans tjänst blev kortvarig.

1563 – 1570
Olof Jonsson
Inga kända fakta om honom förutom att han dog 1571.

År 1570 – 1576
Jörgen (Jöran) Opsinger
Han kom till Sverige 1552 från Steyr i Österrike som klensmed och beredde klingor i Uppsala i mer än 10 år innan han blev faktor.

År 1576 – 1580
Matthias Hintz
Han var född i Tyskland, tidigare hantverkare och smed samt myntmästare 1573 i Västerås.

År 1581 – 1594
Olof Jönsson
Var tidigare skrivare vid lilla arkliet i Stockholm och blev sedermera arklimästare på Stockholms slott.

År 1595 – 1597
Hans Black
Hans Black (ibland benämnd Block) var ägare till en gård i Arboga. Han nämns första gången i Arboga tänkebok år 1590.

År 1598 – 1601
Jöns Eriksson
Han var samtidigt fogde över Noraskog och Lindesberg. Troligtvis var han den Jöns eller Jon Ersson som 1597 var fogde över Arboga.

År 1603 – 1605
Anton Cleophas
Han var innan han slog sig ned i Arboga bruksfogde över Dylta bruk och en tid knuten till Guldsmedshyttan.

År 1605 – 1608
Joen Jonsson
Han tillträdde som faktor när han var 23 år. Med energi grep han sig an sin nya syssla. Drog till hamrarna i Bergslagen i november 1605 och lät beställa harneskplåtar. Han fick i december befallning att sända allt färdigt arbete av harnesk, bössor, värjor, hillebarder etc. till Nyköping.

År 1609
Tideman Persson
Hans tid som faktor blev mycket kortvarig, troligtvis endast några månader.
När hans 
företrädare Joen Jonsson återvände efter en vistelse i Småland så återfick han ånyo faktorstjänsten.

År 1609 – 1610
Joen Jonsson
Han tillträdde nu sin andra omgång som faktor.

År 1611 – 1612
Nils Sigfridsson
Under hans faktorstid fick Joen Jonsson, år 1611, i uppdrag att uppsöka faktorierna i området och driva på faktorerna och smederna att de skulle arbeta flitigt för att få fram krigsmaterial. Kalmar var nämligen belägrat under Kalmarkriget så allt färdigt arbete av bössor, harnesk, värjor, trummor, blykrut, hillebarder etc. sändes till Kalmar fältläger över Örebro till Askersund och skeppades på en pråm till Jönköping och sedan vidare till Kalmar.
Under loppet av 5 månader med början i juli gick totalt tre olika sändningar av krigsmateriel till Kalmar.

År 1612 – 1613
Joen Jonsson
Tillträdde sin tredje omgång som faktor.
Som belöning för de insatser han gjorde under 1611 blev han samtidigt tullnär och fogde i Arboga.
År 1613 blev Joen Jonsson av med faktoriet, tullen och fögderiet. För att få reda på orsaken till detta gav han sig iväg till Stockholm, men riksherrarna kunde inte ge något besked.

År 1613 – 1615
Hans Olofsson
Han var samtidigt som faktor även fogde och tullnär i Arboga.
När han avgick som faktor köpte han en gård i Hamre.

År 1616 – 1617
Karl Eriksson
Han efterträdde Hans Olofsson som faktor samt som tullnär och fogde i Arboga.
1612 var han skrivare hos Joen Jonsson.

År 1618 – 1621
Hans Brandt
Han var ägare till en gård i Arboga samt ett hemman i Godby. Han hade ett hetsigt lynne och svårt att lägga band på sina känslor, särskilt när det gick honom emot. Med sin efterträdare Erik Gudmundsson hade han flera kontroverser.
Efter sin tjänst som faktor innehade han arrendet av tullen i Arboga 1622.

 År 1622 – 1625
Erik Gudmundsson
Nu inträdde en ny epok i faktoriets historia. Då utarrenderades faktoriet och Erik Gudmundsson blev den förste faktor som arrenderade Arboga faktori.

År 1626 – 1628
Joen Jonsson och Per Mattson
1626 överläts driften av kronans samtliga faktorier, även Arboga faktori, åt holländarna Louis de Geer och Willem Giliusson.
Som de Geers faktor i Arboga – hans kompanjon låter inte tala om sig ifråga om Arboga faktori – verkade Joen Jonsson. Han svarade för tillverkningarna i Arboga medan en av  honom underställd faktor, Per Matsson, ombesörjde driften i Jäder.

År 1629 – 1630
Erik Gudmundsson
År 1629 dyker åter Erik Gudmundsson upp som faktor i Arboga faktori som fortfarande drevs av de Geer.
År 1630 upphörde de Geers engagemang i Arboga faktori och kronans drift av faktoriet blev åter en realitet.

År 1631 – 1638
Anders Nilsson

Han var sedan 1637 ägare till en gård i Arboga. Han blev 1634 misstänkliggjord av Caspar Kohl i Arboga för att ha undanhållit pengar som skulle ha tillfallit Ållert Svärdfejares änka för ett arbete som Ållert gjort åt faktoriet. Saken drogs inför rätten men Anders Nilsson vidhöll på sin ed att han inte undanhållit några pengar och han blev frikänd från anklagelsen.

År 1639 – 1657
Hans Krusbart
Han tillträdde som faktor 1639 och kom då från Stockholm där han varit hovslagare och en kort tid gästgivare. Som faktor bodde han den första tiden i Arboga fram till det att han uppförde en gård vid Jäder nära den plats där idag Jäders bruk herrgård ligger.
Under Krusbart tid inleddes en ny era i Jäders kronobruk  då han 1642 fick öppet privilegium att arrendera detta för sig och sina efterkommande. Det här blev slutet för den gamla smedjetiden med vapentillverkning som hade startat 1551.
Krusbart förespeglade makthavarna en tidigare osedd uppblomstring av manufakturen vid Jäder. Han beskrev sin avsikt att införskriva hantverkare från Aachen, och på hans initiativ diskuterades även tanken på att anlägga en stad på holmen och sända dit en skicklig man som borgmästare. Bergskollegiet fick befallning om att låta sin ingenjör utarbeta en ny plan för bebyggelsen vilket fick till följd att den gamla bebyggelsen och verkstäderna revs och man byggde nya smedjor och genom hela Jäders holme drogs en bruksgata fram, som på bägge sidor kantades av smedernas bostäder. Effekterna av denna reglering ser man spår av ännu idag på Jäders holme.
Det gjordes stora investeringar och inledningsvis kom det att sjuda av liv och verksamhet på Jäders bruk. Från de vattendrivna smedjorna sökte sig ut på marknaden en rad järnfabrikat av skiftande slag, såsom skyfflar, spadar, yxor, hackor och pikar. Krusbart drog vidare försorg om tillverkning av ståltråd, spik, nålar och häktor, han startade klingsmide och svärdfejeri.
Men Krusbart var en hårdför man och kom i konflikt med bl.a. smederna som han försökte styra med järnhand och det visade sig att alla stora investeringar av olika orsaker inte gav önskad utdelning. Problemen hopade sig och 1652 reste han ur landet. Enligt egen utsago för att undersöka möjligheterna av en utrikes avsättning för brukets produkter. Ledningen av bruket anförtrodde han åt sin måg Peter Schaeij, gift med hans dotter Eva.
Färden var planerad att sträcka sig till Tyskland och Holland, men blev aldrig så omfattande. Först styrde han nämligen kosan till Kristiania (dåvarande namnet på Norges huvudstad Oslo) där han fängslades och anklagades för att vara svensk spion. Efter ett år i fångenskap släpptes han fri och begav sig mot Köpenhamn för att söka upprättelse hos kungen. På grund av hårt väder tvingades han in till Göteborg där han ånyo fängslades på oklara grunder. Först vid juletid 1653 försattes han på fri fot och återvände 1
654 till Jäders bruk. Då hade brukets ekonomiska ställning försämrats och Krusbart återvann aldrig sin gamla ställning. Flera tvister uppstod och till slut såg han ingen möjlighet att återbetala sina skulder bl.a. till friherre Clas Stiernsköld som hade lånat ut pengar mot säkerhet i Jäders bruk.
I januari 1657 beslagtog därför Stiernsköld bruket och som hans faktor utsågs Peter Schaeij medan Krusbart helt avkopplades från rörelsen. Krusbart avled våren 1663.
Stiernskölds önskan var dock att kronan skulle lösa ut honom ur bruket men det skulle på grund av penningbrist dröja ända till 1665 innan detta skedde genom att kronan då överlät ett laxfiske i Österbotten till honom. Samtidigt gjordes försök att intressera smederna för att överta bruket, och budet gick också till vissa personer i Arboga, men utan resultat.
Istället överläts bruket på arrende till Peter Schaeij genom en överenskommelse med kammarkollegium den 19 november 1665

År 1665 -1673
Peter Schaeij
Han efterträdde alltså sin svärfar Hans Krusbart. Han var född i Brommel, Tyskland och kom till Sverige i slutet av 1630-talet och blev handlande i Arboga. Han var gift med Hans Krusbarts dotter Eva.
Han bodde på olika platser såsom Fellingsbro, Näsby i Arboga socken och i Arboga stad för att slutligen bosätta sig i Jäders bruk.

År 1673 – 1689
Wilhelm Shaeij
Han efterträdde sin far Peter Schaeij och inlöste 2 hemman i Jäders by och på dessa byggde han 1675 en faktorsgård som sedermera blev den första Jäders bruk herrgård.
Under hans faktorstid blev det tid att bygga en ny lagerlokal eller sjöbod i Arboga då den gamla var förfallen och inte kunde användas. Denna lokal nyttjades som lagerlokal för Jäders bruks produkter innan de vägdes och togs ombord på segelskutor till Stockholm.
Efter Wilhelms död 1689 sköttes bruket av hans änka Anna Erdtman, som avled 1694. Johan Philip Schiötz, som var bokhållare sedan 1686, torde då ha skött faktorstjänsten och han gifte sig med Wilhelms dotter Anna Maria Schaeij.

År 1694 – 1699
Johan Philip Schiötz
Johan Philip efterträdde sin svärfar Wilhelm Schaeij. Han var sedan 1686 bokhållare hos Wilhelm, flyttade till Stockholm 1688, återkom till Jäder 1689. Han var gift andra gången  med  Anna Maria Schaeij. Han dog 1699 och då gifte sig hans änka Anna Maria Schaeij med bokhållaren Jacob Neuman som då blev faktor på Jäder.

År 1700 – 1746
Jacob Neuman
Han var bokhållare på Jäders bruk 1699-1700. Gifte sig 1701 med sin företrädares änka Anna Maria Schaeij i hennes andra gifte.

År 1745 – 1757
Wilhelm Neuman (Mannerstråle)
Wilhelm Neuman var son till Jacob Neuman, tillträdde redan under faderns livstid år 1745 bruksstyrelsen och han köpte 1757 Jäders bruk av kronan.
Detta innebar då slutet på tidsepoken med en faktor som arrenderade bruket. 
Från år 1757 drivs alltså Jäders bruk i privat ägo. Wilhelm Neuman bar titeln överdirektör. År 1759 blev han adlad Mannerstråle.

Källor:
Arboga stads historia II av Carl Fredrik Corin
Arboga sockens historia av Ernst Hansson
Faktorerna på Jäders holme av Ture Hallgrim