Hillebarssmederna

Man har hittills inga säkra uppgifter om inhemsk tillverkning av hillebarder före Arbogafaktoriets tid, men möjligheten härav då det gäller en så pass enkel vapenform kan inte uteslutas med tanke på en ofta omvittnad smideskunnig allmoge. Däremot är ju importen av hillebarder och andra stångvapen belagd från och med 1530-talet, och i svenska handlingar förekommer termen ”hellebardher” redan på 1400-talets slut.
Om den första hillebardtypen, som kom att smidas vid Jäders holme vet man inte mer än att Gustav Vasa år 1555 skickade ett ”muster (mönster)”, efter vilket Nils Tulesson skulle låta göra hillebarderna. Det blev Östen hillebardsmed som började denna tillverkning och året därpå får han också betalt för ett dussin hillebarder och fyra bardisaner.
Om bardisanerna finns en notis ur ett kungligt klädkammarinventarium av år 1558 som upptager ”två Bartzaner rette och slette som giorda äro i Arboga faktori”, och det tillägges att en av dem har silkesfransar och 4 vippor av inseguld och svart silke.
Några år senare, första gången år 1561, börja de centrala förrådsräkenskaperna använda termen arbogahillebarder till skillnad från gemene hillebarder.

På Gustav Vasa tid skiljde man inte på några olika typer av hillebarder. Först under Eriks XIV:s tid kallas en del hillebarder för gemena, som i pris stod något lägre än övriga.
År 1570 möter man emellertid första gången beteckningen drabanthillebarder, och under den följande tiden tillverkas dessa båda sorter, gemena och drabantehillebarder, i stort antal.  En tredje typ hillebarder tillkommer år 1577, stora hillebarder, vars värde sattes högre än drabanthillebardernas som i sin tur sattes högre än de gemena.
År 1606 utökas typerna med dubbla hillebarder.
Efter år 1610 avtar hillebardsmidet alltmer för att år 1615 helt upphöra men år 1617 återupptages till verkningen tillfälligt, kanske i samband med Gustav Adolfs Kröning, då det smids ett 20-tal drabanthillebarder.

Beträffande tillverkningen av bardisaner var denna under 1500-talet av betydligt blygsammare mått än tillverkningen av hillebarder.
På 1600-talet ökar dock antalet tillverkade bardisaner. År 1617 levererades 85 stycken, därav 26 särskilt betecknade som stora bardisaner. På 1620-talet stiger bardisanerna till stora tal och år 1624 levererades inte mindre än 330 stycken.

Av andra stångvapen kan nämnas spetsar och spjutuddar men denna tillverkning var emellertid inte hillebardsmederna ensamma om, utan såväl tråddragare som klensmeder bidrog med betydande antal spetsar.

Stångvapensmed_1

En stångvapensmed i arbete i Nürnberg.  Hans verksamhetsområde överensstämmer med hillebardssmederna i Arboga faktori.
Framför sig på saludisken har han från vänster en hacka, två spetsuddar, en tornerkrönicka, en yxa och en huggkniv.

Här kan du se vilka hillebardssmeder var verksamma vid Jäders holme under perioden 1555 till 1617.

Några bilder från Livrustkammaren på Hillebarder som är av Arboga faktori-tillverkning

Hillebard_3

Hillebard_3_1

Hillebard_2Hillebard_1

Några bilder från Livrustkammaren på Bardisaner som är av Arboga faktori-tillverkning

Bardisan_1

Bardisan_2