Ursprunget till den information vi idag har om Jäder tiden före 1550, kan vi tacka Julita kloster för. Klostrets expansion till våra trakter är nämligen gåvor av Harald Gudmunsson och hans ättlingar Anund Haraldsson och Helga Anundsdotter. Helga var gift med riddaren och riksrådet Rörik Birgersson. Deras barn, Birger Röriksson och Margareta Röriksdotter, fortsätter att donera till klostret, vilket gör att vi via testamenten och gåvobrev har kunnat datera när byn Jäder i Arboga socken första gången nämns i skrift.

Byn nämns med säkerhet första gången i ett testamente daterat 13 maj 1329 i Sundby (nuvarande Sofielund i Forssa socken, Södermanland). Birger Röriksson pantsätter då sin kvarn i Jäder för att kunna fullgöra de löften om gåvor han ställt ut i sitt testamente.

Nästa gång Jäder nämns är i ett testamente daterat den 8 september 1340 av Birgers syster Margareta Röriksdotter. Hon skänker 13 örtugland i Jäder till Julita kloster.

Birger Rörikssons hustru, Ramfrid Bengtsdotter testamenterar 1358 den kvarn i Jäder som hennes man pantsatte 1329, till Julita kloster.
(Källa: Riksarkivet  307. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 7447)

1361 ger Peter Bonde i själagåva för sina föräldrar ett ½ markland i Jäder till Julita kloster. Av dokument framgår att han tidigare gett lika mycket land till samma kloster.
Peter Bonde var son till Margareta Röriksdotter i hennes äktenskap med riksrådet Tord Bonde.

År 1377 pantsätter Ulf Jonsson (gift med en dotter till Peter Bonde) all sin egendom i Jäder för de 50 mark som han gett för sin hustrus själaskötsel och lägerstad.

Julita kloster blir således genom gåvor och pant en betydande markägare till minst en gård i Jäder som då blir en av Julitas huvudgårdar där en rättare har sitt säte med ansvar för förvaltningen av flera närliggande gårdar.
Vid sidan om klostrets jordinnehav fanns troligen även mindre gårdar med fria skattebönder i byn Jäder.

Julita kloster var redan från grundandet, omkring 1185, indraget i tvister om egendomar.
I början av 1400-talet uppstår en tvist om äganderätten till två holmar i Arbogaån under Jäder. Det är riddaren och lagmannen i Närke, Bengt Stensson (Natt och Dag) som från ett närbeläget gods, Oppaby, gör anspråk på holmarna. Under samma tid är dessutom två andra riddare indragna i konflikt med Julita kloster.

År 1425 skriver Påven Martin V till ärkebiskopen i Uppsala med en begäran att “slita tvisten” mellan de tre riddarna och klostret. År 1428 intygar Jäders sockenbor att holmarna av ålder och hävd legat under Jäder. År 1440 faller domen, ärkebiskopen i Uppsala och biskopen i Strängnäs dömer att de två holmarna, Jäders holme och Engeholmen, skall tillhöra Jäder och därmed Julita kloster.

När Gustav Eriksson Vasa blev vald till kung i Sverige så drog han in alla egendomar som ägdes av kyrkan till kronan (Västerås recess år 1527), och därmed kom Jäders holmar att lyda under kronan och Arboga kungsgård.  Den stora holmen anslogs då till bete åt kungsgårdens ston (hästar) vilkas antal uppgivits till 80 à 90 stycken. (Dessa hästar flyttades 1550 till den nyuppförda Kungsgården i Kungsör, för att sedan 1556 flytta till Strömsholm där Gustav Vasa hade låtit uppföra ett stuteri för arméns hästar).

Även om kronan genom Västerås recess gjort sig till ägare av Julita klosters fastigheter och mark vid Jäder så skulle det visa sig ta lång tid att få äganderättsförhållandena över vatten och stränder ordnade. Sedan långliga tider fanns det av hävd rätt för ortsbefolkningen att bruka strömmarna för sina smedjor och kvarnar.

Eftersom Gustav Vasa sedan under 1550-talet kom att uppföra Arboga faktori med tillverkning av vapen i smedjorna vid Arboga och Jäders holme, så bör något sägas om vapentillverkningen i Sverige före 1550.
När det gäller vapen som användes i Sverige så importerades dessa hit genom byteshandel med norra Europa, speciellt städerna Nürnberg, Augsburg och Braunschweig.

Enklare vapentillverkning förekom dock vid slotten framför allt i Stockholm.