13 maj 1329 är första gången Jäder i Arboga socken omnämns i skrifterna då Birger Röriksson lämnar sin kvarn i Jäder i pant till Julita kloster för sitt testamentes fullgörande.

8 september 1340 donerar hans syster Margareta Röriksdotter 13 örtugland i Jäder i Arboga socken och 1 örtugland i Konungsö i Västermo socken till Julita kloster.

1358 skänker Birger Rörikssons hustru, fru Ramfrid Bengtsdotter i sitt testamente den kvarn som då låg vid Jäders forsar till Julita kloster.
(Källa: Riksarkivet  307. SDHK (Medeltidsbrev) SDHK-nr: 7447)

1361 ger Peter Bonde Tordsson i själagåva för sina föräldrar ett 1/2 markland i Jäder till Julita kloster. Av dokument framgår att han tidigare gett lika mycket land till samma kloster.

1377 pantsätter herr Ulf Jonsson sin gård vid Jäder till Julita kloster i Södermanland för de 50 mark som han gett för sin hustrus själaskötsel och lägerstad.

Julita kloster blir således genom gåvor och pant en betydande markägare i Jäder som då blir en av Julitas huvudgårdar, en rättare har sitt säte där med ansvar för förvaltningen av flera närliggande gårdar.
Vid sidan om klostrets jordinnehav fanns troligen även mindre gårdar med fria skattebönder i byn Jäder.

Julita kloster var redan från grundandet indraget i tvister om egendomar. Det kunde vara den ursprungliga givarens släktingar eller grannar som gjorde anspråk på jorden. I början av 1400-talet uppstår en tvist om äganderätten till två holmar i Arbogaån under Jäders by. Det är riddaren och lagmannen i Närke, Bengt Stensson (Natt och Dag) som från ett närbeläget gods, Oppaby, gör anspråk på holmarna. Under samma tid är dessutom två andra riddare indragna i konflikt med Julita kloster.
År 1425 skriver Påven Martin V till ärkebiskopen i Uppsala med en begäran att “slita tvisten” mellan de tre riddarna och klostret. År 1428 intygar Jäders sockenbor att holmarna av ålder och hävd legat under Jäders by. År 1440 faller domen, ärkebiskopen i Uppsala och biskopen i Strängnäs dömer att de två holmarna, Jäders holme och Engeholmen, skall tillhöra Jäders by och därmed Julita kloster.

När Gustav Eriksson Vasa blev vald till kung i Sverige så drog han in alla egendomar som ägdes av kyrkan till kronan (Västerås recess år 1527), och därmed kom Jäders holmar att lyda under kronan och Arboga kungsgård.  På den stora holmen hade bl.a. Gustav Vasa stogång (bete för hans hästar) och enligt uppgift i Arboga krönika av Gustaf Bergström så rörde det sig om minst 100 hästar.

Även om kronan genom Västerås recess gjort sig till ägare av Julita klosters fastigheter och mark vid Jäder så skulle det visa sig ta lång tid att få äganderättsförhållandena över vatten och stränder ordnade. Sedan långliga tider fanns det av hävd rätt för ortsbefolkningen att bruka strömmarna för sina smedjor och kvarnar.

Eftersom Gustav Vasa sedan under 1550-talet kom att uppföra Arboga faktori med tillverkning av vapen i smedjorna vid Arboga och Jäders holme, så bör något sägas om vapentillverkningen i Sverige före 1550.
När det gäller vapen som användes i Sverige så importerades dessa hit genom byteshandel med norra Europa, speciellt städerna Nurnberg, Augsburg och Braunschweig.
Enklare vapentillverkning förekom dock vid slotten framför allt i Stockholm.