En hillebardsmed vid Arboga faktori vid slutet av 1500-talet
Av all produktion på Arboga faktori vid Jäders holme under den första perioden 1551 – 1620 finns tyvärr endast ett mycket litet antal föremål bevarade åt eftervärlden.
Bristen på stämplar och annan karaktäriserande kännetecken försvårar i högsta grad en säker bestämning.
Det är egentligen endast beträffande stångvapen som man lyckats få fram ett större antal material från Arboga faktori.
En sådan typ av stångvapen är hillebarden.
Hillebarden var ett medeltida och hugg- och stötvapen, bestående av ett 1,5–2,5 meter långt skaft på vilket det var fäst
en järn- eller stålklinga kallad bila, upptill försedd med en spjutspets och baktill med en hake.
Under 1400- och 1500-talen utvecklades hillebarden i en mängd olika varianter påverkade dels av motståndarens
skyddsvapen, dels av de olika tidernas stridssätt.
Hillebarden användes i de europeiska härarna i stor utsträckning som skydd mot rytterianfall fram till 1400-talets slut
och vid 1500-talets början då äldre typer av spjut och andra stångvapen började trängas undan av piken.
Under 1600-talet var hillebarden allmänt ett underofficersvapen och användes som befälstecken
för underofficerare till början på 1800-talet.
Philipus Osterreich representerar en av många hillebardsmeder som kom att verka vid Arboga faktori på Jäders holme. Det unika med denne smed är att har fått äran av att vara den tills vidare ende Arbogasmeden från den tiden med känd bevarad tillverkning.
Man har nämligen lyckats att sammanställa ett av sigillen i 1579 års hantverkarlängd med en stämpel varigenom sigillets ägare, Philipus Osterreich också blivit mästare till de vapen, som bär denna stämpel.
Dessutom har en av hans söner, Påvel Philipusson kunnat följas till 1617, och sannolikt har även han begagnat faderns välkända stämpel.
Om den första hillebardtypen, som kom att smidas vid Arboga faktori vet man inte mer än att kung Gustav Vasa år 1555 skickade en ”mall/mönster”, efter vilket dåvarande faktorn Nils Tulesson skulle låta sina smeder göra hillebarderna.
Det blev Östen Hillebardsmed som började den tillverkningen och året därpå får han också betalt för ett dussin hillebarder och fyra bardisaner.
Några år senare, första gången år 1561, börja de centrala förrådsräkenskaperna använda termen Arbogahillebarder till skillnad från gemene hillebarder.
År 1570 möter emellertid första gången beteckningen drabanthillebarder som då tillverkats av både Philipus Osterreich och Östen Hillebardsmed till ett antal av 54 respektive 23, och under den följande tiden tillverkas dessa båda sorter, gemena och drabanthillebarder, i stort antal av både Philipus, Östen och deras yrkesbröder.
En tredje typ hillebarder tillkommer år 1577, stora hillebarder. Även i detta fall är det Philipus Osterreich, som inleder denna tillverkning.
Vid sidan av vapensmidet drev hillebardsmederna liksom flertalet bland det övriga faktorifolket ett betydande verktygssmide, i vilket även Philipus, Östen och övriga berömda hillebardsmeder deltog.
Denna tillverkning utgjordes av en mängd olika saker, bland vilka kan nämnas bilor och yxor, täljyxor, hålyxor och köttyxor, utfilade sågblad, handsågar, stocksågar och långsågar, bandknivar, navare, draggar, hackor och skyfflar, durkslag, eldgafflar, portbeslag och mängder av olika spiksorter.
Vi vet inte så mycket om Philipus Osterreich mer än att han var en av de många, av Gustav Vasa införskrivna hantverkare från Sydtyskland eller kanske Österrike, som invandrade och kom att arbeta åt Arboga faktori.
Vissa uppgifter anger att han åkte runt och gjorde olika arbeten åt kronan, år 1562 var han t. ex. i Eskilstuna för att tillverka två sågblad till sågen i Tunafors. Hans namn har också på 1570-talet förknippats med Hyndevad några mil söderut i Eskilstunaån.
Han verkar ha haft två söner, Isak Philipusson och Påvel Philipusson, som båda också kom att verka som hillebardsmeder. Vi vet inte med säkerhet om han bott på Jäders holme men han när han arbetade åt Arboga faktori så bodde han vid Östuna gård i Björskog socken som på 1570-talet uppläts till Arboga faktori i Jäder som ett löneboställe.
Philipus uppförde på 1580-talet en liten vattendriven hammare i Östuna, som han troligen använde vid hillebardtillverkningen. Även hans son Påvel Philipusson, som var hillebardsmed under åren 1610 till 1617, bodde på Östuna gård.
1617 flyttade vantmakaren och kronoarrendatorn Hans Leffler in på Östuna gård och han blev Västmanlands på den tiden mest framgångsrike företagare, bl.a. som vantmakare.
Efter hans död 1640 arrenderades Östuna av Påvel Philipusson fram till 1653.
Förteckning över hillebardsmederna vid Arboga faktori under perioden 1555 till 1617:
Östen Hillebardsmed 1555 – 1573
Philipus Osterreich 1567 – 1609 (bodde vid Östuna gård i Björskog socken)
Holger Hillebardsmed 1566 – 1568
Jöns Håkansson 1567 – 1576 (satt ute på landet i Lerbäcks socken)
Lasse Jonsson 1568 – 1569 (satt i Kumla socken)
Jöns Hillebardsmed 1571 – 1588
Isak Philpusson 1603-1605 (son till Philipus Osterreich)
Östen Hillebardsmed d. y. 1581 – 1588
Unge Jöns Hillebardsmed 1583 – 1588
Peder Andersson 1584 – 1615
Joen Snapphane 1586 – 1617
Frans Spetsemakare 1603-1605
Jöns Mariett 1603
Toll (Tord) Östensson 1603 – 1617
Jören Christophersson 1603 – 1605
Nils Persson (”Hälsing”) 1603-1615
Per Östensson 1603-1617
Mats Mårtensson 1604 – 1617
Nils Mattsson 1604 – 1616
Olof Nilsson 1605 – 1617
Olof i Finnåker 1606-1609
Mårten Hillebardsmed 1606
Michill Mattsson 1608 – 1617
Joen Persson 1609 – 1615
Olof Persson 1609 – 1617
Nils Andersson 1609 – 1617
Påvel Philipusson 1610 – 1617 (son till Philipus Osterreich)
Nils Hemmingsson 1610 – 1617
Argus Barsanmakare 1610
Armadas Varius Spjutmakare 1610
Knut Eriksson 1615-1617
Eskil Mårtensson 1615-1617
Bild från en smedja i Nürnberg år 1504 föreställer en smed som gör stångvapen och verktyg. Bilden överensstämmer sannolikt med hillebardsmedernas miljö i Arboga faktori.
Framför sig på saludisken har smeden från vänster en hacka, två spetsuddar, en tornerkrönicka, en yxa och en huggkniv.
Tre hillebarder ur Philipus Osterreich produktion.
Philipus Osterreich stämpel
(sitter på hakens bredaste parti vid det s.k. knäet)
De två hillebarderna till vänster är av samma typ, medan den till höger representerar en något
senare typ som karaktäriseras genom den lilla uppstående svansen på haken.