Under 1800-talets slut blev svåra tider för många järnbruk i Sverige och för att råda bot på detta för Jäders bruks del så inledde dåvarande ägaren, Mårten Holmstedt, ett vidlyftigt samarbete med en bergsingenjör vid Jernkontoret, Erik Gustafsson Odelstierna som hade fattat intresse för en ny metod med basisk infodring i martinugn.
I syfte att sprida information om det nya förfaringssättet arrenderade han Jäders bruk och uppförde där en basisk martinugn. Han ansåg att den basiska metoden skulle kunna uttränga den sura processen även för kvalitetsstål. Försöken blev dock kostsamma, och även om ny kunskap av betydelse erhölls kunde de ej bekräfta den basiska metodens överlägsenhet. Den lämpade sig bäst för storproduktion av handelsjärn.
Arrendekontraktet med Jäders bruk var ett 5-årigt arrende som tecknades 1889. Som ett minne från den tiden står fortfarande den byggnad som kallas Verkstaden, och som i dag inrymmer Jäders bruks Vänner.
Odelstierna bosatte sig med sin familj vid Jäders bruk i september 1890, och arbetet med att utveckla järnverket startade. Troligen så investerades en hel del i smedjan genom att den befintliga stångjärnstillverkningen med lancharshirehärdar utökades med ett martinstålverk och förberedelser gjordes för anläggande av gjuteri och mekanisk verkstad.
Familjen Odelstierna bestod av Erik själv (36 år), hustrun Ellen Rinman (24 år), sönerna Erik (3 år) och Torsten (1 år) samt dottern Ingrid som föddes vid Jäder 1890.
Men beroende på dels dåliga konjunkturer och dels oförstånd i hanteringen, då Odelstierna samtidigt var upptagen av allmän tjänst på annat håll (sekr. i Bergshanteringens vänner i Örebro län o redaktör för dess tidskrifter), så gick inte verksamheten så bra och i april 1892 så begärde han sig själv i konkurs.
Efter konkursen så flyttade familjen den 11 maj 1892 till till Ulrika Eleonora församling i Stockholm.
Odelstierna antog så småningom en befattning vid Filipstads bergsskola som lärare i järnets metallurgi och praktisk hyttskötsel. Efter att ha varit föreståndare för Falu bergsskola utnämndes han 1904 till professor i metallurgi och hyttkonst vid KTH.
Trots att konkursen bara berörde Odelstierna så kom den att kosta Mårten Holmstedt pengar i de investeringar som han gjort i smedjan, och det sägs att det rörde sig om 200.000 kronor i dåtidens penningvärde. Holmstedt lär ha blivit alldeles nedbruten av det ödesdigra resultatet. Enligt vissa uppgifter så var det hans hustru Constance Bergenstråles moster, fröken Hilma von Platen, som betalade den uppkomna förlusten.
Att konkursen kom att påverka brukets 60-tal järnverksarbetare, varav en stor del hade familjer, kan man se i kyrkoböckerna där det är många som flyttar från Jäders bruk under året 1892.
Olika artiklar i pressen visar på Odelstiernas konkurs.
Arboga Tidning i april 1892 beskriver en affärskrasch vid Jäders bruk.
Arboga Tidning i maj 1892 beskriver att smidesarbetet i smedjan ska fortgå till vidare för komplettering av ordrar samt förädling av befintligt råmaterial.
Köpingsposten 6 april 1892
Odelstiernas konkursauktion den 5 och 6 oktober 1892
