Det ringa intresse som till en början ägnades bössmidet vid Arboga faktori i förhållande till de andra yrkesgrenama är förklarligt med tanke på att den inhemska bösstillverkningen vid denna tid börjat ta fart på andra håll. Rörsmederna och lådmakarna var placerade i Arboga stad.
Vid faktoriet sysselsattes under perioden 1551 till 1560 inte mer än två rörsmeder och lika många lådmakare. Främst gjorde de sadelrör, vilka betecknande nog inte ännu räknades i par och inte heller alltid levererades två och två. Det var nämligen just vid denna tid, som man övergick från att föra ett sadelrör bakpå sadeln till att föra dem parvis antingen framme på sadelns ena sida eller också på vardera sidan. Tillverkningen av långa rör var mycket begränsad.
Med 1560-talet bli inventariernas uppgifter om rörsmedernas arbeten i Arboga något fylligare. År 1563 ingick några Arbogarör i Erik XIV:s rustkammare.
I en sammanställning över priser på tillverkningen åren 1567–70 hittar man de olika typer på skjutvapen som under denna tid tillverkades:
Långa snapprör för både små och stora lod
Långa skiverör för stora lod
Långa sintrör med lås, pipa och två hjul
Snapp- och sintskiverör för de kungliga viltskyttarna
Skeppsrör med lås
Stora snapplås till kopparhakar
Sadelrör.
Huvudvikten ligger under 1570-talet på hjullåstillverkningen; ett sådant lås kunde någon gång gå upp till ett mer än tiodubbelt värde mot ett snapplås.
Lådmakarna arbetade med att stocka dessa rör och lås.
Lådmakare från 1568 efter ett träsnitt av Jost Anman.
På en stång hänger bl.a. ett par pistoler i sina hölster.
På väggen i bakgrunden ses några stockmallar.
År 1585 börjar tillverkningen av hakar, först med sintlås men ganska snart endast med snapplås. Vid denna tid är en förskjutning till förmån för snapplåset tydligt märkbar. Med 1600-talet börjar karbinerna med sint- och snapplås, 1603 även en karbin med skotskt lås. Vidare dubbla hakar och musköter.
Tillverkningstyperna bli nu allt fler åtminstone av terminologin att döma, karbiner och pistoler, slädhakar, dubbla och gemene musköter, en del försedda med både lunt- och snapplås, samt hagelbössor och fågelrör.
Benämningarna på lådmakeriarbeten följer med; stora hakelådor, stora välförbente muskötlådor och pistolelådor inlagda med räfflor.
Den 28 september 1587 får hantverkarna i Arboga några direktiv för tillverkningen, och de påpekande som avse bösstillverkarna är där ovanligt detaljerade: ” Rörsmederna skola icke göra så stakotta bakskruvar på hakar eller bössor att de stöta utan skola göras något långa och varaktiga stjärtar som gå något över fänghålet. Skola ock borras väl och slätt i loppen. Skola ock göras starkare lås och något manligare rörstockar helst bak uppå , och bruka torrt virke till stockarna, sammaledes gör jämnare lodformor. Varje rörsmed skall göra ett rör efter det mönster som Oloff Jönsson (faktor) är antvardad, dock med snapplås, och stockmakarna skola i det närmaste göra lika sådana stockar, dock icke alldeles så neder krumma utan såsom bäst skickar sig”.
Utom dessa direktiv är det i detta sammanhang endast 1607 års skråordning som förtjänar att omnämnas; som mästerstycke för bössmeder och stockmakare bestämdes där följande: ”Och skall detta vara en mästares mästerstycke, som uti rörsmedsämbete inträder, att han skall göra en lång bössa, med sintelås, och två hanar, som är eldhane och lunthane”, d. v. s. försedd med både ett hjul och ett luntlås. Lådmakarna skulle göra ”en lång förbent kortbössa och ett skiverör, väl inlagt, så att hela ämbetet kan dem väl gilla ”.
Inte förrän 1587 började vattenkraften att utnyttjats för pipborrning, då en ”borrkvarn” anlades på Jäders holme. Men några särskilda borrare och slipare hör man aldrig talas om, utan deras arbete sköttes tydligen liksom förut av samma mästare som stod för pip- och låssmidet. De konservativa arbogamästarna kan mycket väl tänkas ha fortsatt hela sin verksamhet i sina verkstäder inne i staden och inte kommit att använda den nybyggda borrkvarnen, då uppgifterna om denna snart försvinner ur handlingarna. Borrning och räffling skedde från början i Arboga för hand liksom på många andra håll på kontinenten och här hemma långt fram i tiden.
Rörsmedernas övriga tillverkning överensstämde i stort med klensmedernas arbeten. Den utgjordes av en mängd olika lås, fönsterjärn och annat byggnadssmide, krönikor för tornerlansar, fimbelstångsjärn m. m. Men de skickligaste inom yrket fick också många andra beställningar. Lådmakarna gör utom sin ordinarie verksamhet skaft till hillebarder och ”fustklubbor” samt stakar till muskötgafflar.
Några bilder från Livrustkammaren på skjutvapen som är av Arboga faktori-tillverkning
Bössa med Nürnbergspipa, snapplås och stock.
Hjullåspistol (Puffert, Poffert), daterad till perioden 1540 – 1560.