Vem undervisade egentligen barnen innan det byggdes en skola på Jäders holme?
Det framgår ju av husförhörslängderna att en viss läskunnighet var utbredd på 1600-1700- talet i en stor del av landets befolkning. Kunskap, lärande och kunskapsprov var inga okända företeelser. Viktiga milstolpar i livet – som bröllop, dop eller flyttning – kunde knappast passeras utan att valda delar av psalmboken, bibeln eller katekesen korrekt kunde återges. Kyrkoherden var examinator, klockaren eller föräldrarna lärare. Det förekom troligen också en så kallad växelundervisning där en brokig grupp kringvandrande lärare, i de flesta fall godkända av församlingsprästen och med intyg på att de tillägnat sig tidens senaste metoder, gick från by till by och från gård till gård, och de hade nästan alltid en bisyssla för att kunna försörja sig. Den metoden innebar att eleverna bildade en enda grupp oavsett ålder och att en del av undervisningen delegerades till de duktiga och äldre skolbarnen som fick undervisa sina yngre kamrater.
Vinterhalvåret ägnades åt undervisning, sommarhalvåret åt annat.
Skolor anlades mycket tidigt i anslutning till storskaliga produktionsenheter såsom den vid Jäders holme.
Västerås stift var under 1600-talet föregångare när det gäller elementarundervisningen. När läraren för småskolan i Arboga 1656 begärde att domkapitlet skulle sända en kollega till Jäders holme ställde det sig positivt till förslaget, förutsatt att bruksborna själva svarade för lärarlönen. Initiativet att förlägga en skola vid holmen togs i en period när känslorna svallade som hetast mellan dåvarande faktorn Hans Krusbart och mästersmederna på holmen. Om Krusbart hade ett finger med i spelet eller om magistratens farhågor för vidare oroligheter till följd av de ostyriga smedernas protester legat bakom skollärarens begäran går inte att yttra sig om, men utifrån statsmaktens och kyrkans syn på skolundervisning som ett ”medel som tämjer och disciplinerar folket”, är dock en sådan baktanke ingen orimlighet.
Den förste läraren var Wilhelm Laurentius, en misslyckad präst som gått över till lärarbanan, och han blev kvar till sin död 1691. Under hans tid hyste faktorerna ett tämligen svalt intresse för att ekonomiskt garantera skolans existens. Skolläraren försörjdes istället helt genom de avgifter som barnens föräldrar erlade. Eftersom smederna var måttligt intresserade av att sända sina barn till skolan så var de ekonomiska marginalerna små. 1667 hade Laurentius endast fem fattiga barn i skolan där undervisningen inte heller blev vad den borde vara, vilket gjorde att det 1684 framfördes klagomål vid en biskopsvisitation över att Jäderborna var mycket okunniga i sin kristendom.
Oviljan att låta barnen gå i skolan tyder dock på att smederna i gemen betraktade undervisningen med misstro och de menade att det redan fanns ett fungerande system för kunskapsförmedling i form av lärlingsskapet.
Laurentius efterträdare blev Ericus Arbogensis. Han hade liksom sin föregångare svårt att försörja sig på undervisningen. Visserligen hade han 15 barn att undervisa men endast hälften av dem hade föräldrar som kunde betala skolavgiften. Undervisningen omfattade inte endast pojkar, en tredjedel av eleverna var flickor. Denna samundervisning fortsatte sedan sannolikt under de kommande årtiondena.
År 1709 tillsatte dåvarande faktorn och bruksdisponenten Jakob Neuman en informator för att barnen på holmen inte skulle gå fåfänga utan lära sig något. Informatorn fick sin lön genom ämbetsskråets och faktorns försorg. Men många föräldrar hindrade barnen av allehanda orsaker att gå i skolan och de ofta ombytta barnalärarna klagade bittert över detta. Det är naturligtvis inte bara ens fel att två träter och 1714 klagas på informatorn ”att barnen ej allenast av honom oförsvarligen hanteras utan ock, att med hans samtycke den ena den andra tuktar, och att i stället för barnen skulle hållas vid boken, så finnas de antingen med kort i händerna eller ock med vedbördor ifrån skogen, eller trugas ock flickorna att böja häktor, då han sitter på dragbänken”.
År 1746, då skolbarnens antal var 27, lät man bygga ett skolhus, och till den skulle varje smideshärd framsläpa en 14 alnars stock. Skolhuset byggdes på berget bakom dagens Missionshus och bestod av ett skolrum, lärarens kammare, förstuga och vind. När huset var färdigt skänkte överdirektören Wilhelm Neuman (son till Jakob Neuman) en klocka med slagverk för 108 daler kopparmynt till dess prydande. Följande inskription fanns på klockan ”Gjuten i Stockholm af Joh. Fahlsten år 1759”. På sidan fanns bilden av ett människoansikte.
Fyra år senare, 1750, sammankallade Wilhelm Neuman brukets arbetare och hantverkare till ett sammanträde för att dryfta frågan om skolgången, lärares tillsättning och avlöning och andra aktuella skolfrågor. En överenskommelse gjordes att skolutgifterna gemensamt skulle bestridas av bruksbefolkningen, och skolan var endast avsedd för brukets barn. Enligt överenskommelsen skulle varje innehavare av jord om ett kappland till skolan betala 2 öre kopparmynt. Med det förfaringssättet skulle skolkassan tillföras 73 daler 16 öre. För varje barn skulle erläggas 9 öre årligen i fyra terminer.
Av övriga bestämmelser kan nämnas, att läraren alla skoldagar skulle erhålla kost i barnens hem. Över söndagarna skulle han vara matgäst hos brukets chef och helgerna skulle han tillbringa hos barnlösa familjer. Nu kunde familjerna slippa lämna kost till läraren, men det kostade i gengäld 3 daler kopparmynt till besparingskassan, som alltid skulle förvaltas av direktören.
Kristendom var tydligen skolans huvudämne, ty sammanträdet beslöt, att barn, som var så säkra i det ämnet, att de inte behövde gå i skolan dagligen skulle bara behöva erlägga halv avgift. En del sängkläder skänktes av majorskan Catharina Mannercrona (svärmor till Wilhelm Neuman), och då de flesta barnen inte hade längre skolväg, än att de kunde komma hem till kvällarna, var dessa sängkläder troligen avsedda för lärarens behov. Prästerskapet skulle pröva lärarens kompetens, och utan pastors medgivande skulle ingen lärare få anställas. Sammanträdets beslut undertecknades av alla närvarande, inalles 28 personer, och underställdes domkapitlet för stadfästelse. Till lärare hade föreslagits en studerande från Södermanland, men domkapitlet förordade i stället en studerande Malmström från Västerås men han tycks inte ha mottagit erbjudandet.
Men skolan vid Jäder var inte traktens enda. En fast skola fanns också i Viby och dessutom vandrade en hel del lärare omkring i bygden och undervisade barnen. Det var dock ett avbräck för Arboga stads skolor och därför väcktes ett förslag 1771 om avskaffande av dessa landsbygdsskolor. Men förslaget hade inte stor verkan, för den ambulerande skolverksamheten fortsatte ända fram till dess att Sveriges införde den första folkskolestadgan.
År 1842 utfärdades Sveriges första folkskolestadga. Enligt den skulle minst en skola finnas i varje församling, och alla föräldrar skulle vara skyldiga att låta sina barn erhålla undervisning. För utbildning av lärare skulle seminarier inrättas.
Arboga sockens första skolstyrelse sammanträdde den 19 mars 1843. Utom ordförande prosten mag. Pehr Axel Fröst utgjordes skolstyrelsen av Jäders bruks ägare kapten Gösta Mannerstråle, fjärdingsmannen Johan Larsson i Västerby, rusthållaren Nils Erson i Viby, rusthållaren Pehr Gustaf Nilsson i Hamre samt kyrkvärdarna Anders Persson i Godby och Nils Persson i Näsby. Vidare var närvarande komministern i landsförsamlingen Fredrik Falk. Sedan ledamöterna intagit sina platser vid det första sammanträdet erinrades de om det förestående ärendets vikt och betydelse både för nutid och framtid samt ”tillönskades nåd och kraft från Ljusets Herre till det ljusets värv, som Han lagt i deras händer”.
Man beslutade att en och samme lärare skulle sköta folkskoleundervisningen i Arboga socken. Två skolrotar skulle inrättas. En i socknens östra del fattande byarna: Viby, Hamre, Västerby, Österby, Näsby m.m.
Den andra roten skulle omfatta Jäders bruk med närliggande byar och lägenheter. Kapten Gösta Mannerstråle lovade, att ordna en lämplig lokal till en ny bruksskola vid Jäders bruk.
Vi vet inte med säkerhet när den nya bruksskolan uppfördes men den stod troligen på plats 1845.
I Arboga landsförsamling fanns det 1850 förutom den fasta skolan vid Nicolaikyrkan, tre skolor nämligen Jäders bruksskola samt Viby och Hamre byskolor.
Lästerminerna i skolan vid Nicolaikyrkan var mellan 1 mars till 20 juni med åtta dagars påsklov, samt mellan den 20 juli till den 20 oktober. Terminerna vid skolan i Jäder mellan den 15 januari till den 26 februari och mellan den 1 november till 20 december. För barnen till bemedlade föräldrar betalades en terminsavgift med 16 skilling Banco. De som hade mindre bemedlade föräldrar betalade 8 skilling Banco. De fattiga åtnjöt fri undervisning. Detta gällde den fasta skolan vid landskyrkan. De båda terminerna vid Jädersskolan motsvarade bara en termin vid fasta skolan och betalade endast för en termin per läsår såvida de icke också utnyttjade undervisningen vid den fasta skolan, i vilket fall de erlade samma avgift.
Varje barn fick själv hålla sig med skrivtavlor, varifrån endast de allra fattigaste voro fritagna.
En annons i Arboga Tidning 1860-08-31 anger ”Om Söndag öppnar skolläraren Rosenqvist vid Jäder en Söndagsskola för gesäller och lärlingar, som redan blivit admitterade till nattvarden. Undervisning meddelas denna termin, som beräknas till 3 månader, varje söndag klockan 5 eftermiddagarna, i väl- och rättskrivning, aritmetik och framledes i lättare räkningars förande. Betalning till läraren erlägges med 1 riksdaler vid terminens början och 1 riksdaler vid mitten av terminen, eller tillsammans med 2 riksdaler”.
Skoltjänsten vid Jäders bruksskola ledigförklarades 1865 efter att skolmästaren Johan Olov Rosenqvist flyttade till Härads socken. Fyra personer sökte, men när de ålades att avlägga undervisningsprov, ville ingen infinna sig. Det fick till följd att Jäders bruksskola år 1866 upphörde tills vidare.
1873 antogs till folkskollärare vid Jäders fasta skola mamsell Sofia Lovisa Carlström. 1874 fanns i landsförsamlingen två fasta folkskolor vid Jäder och Hamre. I Jäder upprättades också en småskola och där anställdes småskollärarinnan Amalia Hellberg. 1875 anställdes där Lydia Charlotta Sandsten från Örebro.
Till premier åt flitiga och välartade folkskolebarn anslog kyrkostämman ur skolkassan 50: kronor.
På småskollärarinneplatserna var det ofta ombyte och vid Jäders skola blev 1876 Rosalia Sofia Vilhelmina Salén från St. Mellösa småskollärarinna.
1890 den 30 oktober. beslöts på kyrko- och skolrådet att bygga en ny skola vid Jäder med tre lärosalar, eftersom församlingen var uppsagd från den lokal, som hyrts för skolverksamheten. Helst skulle den även innehålla bostäder för två folkskollärare och en småskollärarinna.
Skolhuset vid Jäder skulle byggas av sten. En kommitté tillsattes bestående av komminister L. Törner och kyrkvärden Juhlin, nämndeman J. Persson och bruksförvaltare Wilhelm Mannerstrále. Ritningar till skolhus vid Jäder gjordes av ingenjör Knut Rambäck, och antogs av stämman 1891.
Brukspatron Mårten Holmstedt hade till byggnadsplats för Jäders skola skänkt ett område om 3 tunnland och 5,9 kappland vidare låtit uppsätta flaggstång och skänkt flagga. Teglet till skolan hade sålts från Jäders tegelverk. Det nya skolhuset stod klart 1892.
Placeringen av det nya skolhuset
Foto från 1900 som visar nya skolhuset vid Jäder.
Folkskollärarinnan vid Jäders skola Sofia Lovisa Carlström avgick år 1891 på grund av sjukdom. Till folkskollärare i hennes ställe valdes folkskolläraren i Norrbärke Per Vilhelm Forsberg. Sedermera ordnades med ett planteringsland vid Jäders skola genom att varje hemman i Jäder körde dit två lass jord.
1925 uppfördes en ny lärarbostad vid skolan.
1953 bestod lärarpersonalen vid Jäders skola av folkskollärare Karl Erik Andersson som tillträdde sin tjänst 1947 samt småskolelärarinnan Frida Maria Eriksson som tillträdde tjänsten 1936.
Enligt uppgift så lades skolan ned på hösten 1955.
Vad hände med skolans fastighet efter nedläggningen? Enligt muntliga källor har det framkommit några verksamheter som bedrivits i den gamla skolan (tidsangivelserna är dock inte helt bekräftade).
- Sängfabrik och möbelaffär. Från 1956 till 1973
- Skylttillverkning för registreringsskyltar till motorfordon. Från 1973 till 1989/90.
(1973 avskaffades det gamla systemet med länsvisa registreringsskyltar i och med införandet av ett centralt bilregister). - Konferenscenter. Från 1990 fram till 1999.